Könsdysfori definieras som uttalad inkongruens mellan personens upplevda/uttryckta könstillhörighet samt den tilldelade könstillhörigheten samt en stark önskan för att leva och bli godkänd som det motsatta könet (Fakta 1) [1, 2]. Enligt gällande diagnossystem existerar detta en psykiatrisk bedömning, men det finns en växande motstånd mot för att patologisera tankar och frågeställningar kring könsidentitet [3].
Utredningen sker inom psykiatrisk verksamhet, var vi i Sverige utgår från diagnostik enligt den amerikanska diagnosmanualen DSM [1]. I den senaste utgåvan (DSM-5) används beteckningen könsdysfori (tidigare könsidentitetsstörning i DSM-IV), medan benämningen i ICD alltjämt är transsexualism (F). I DSM-5 finns ett diagnos för vuxna samt en för barn (se Fakta 1 för diagnoskriterier för barn).
I förarbeten mot DSM-5 diskuterades införande från en alternativ diagnostisk begrepp, könsinkongruens, och i den kommande ICD kommer detta troligen att er
Uppdaterade rekommendationer fr hormonbehandling nära knsdysfori hos unga
Könsdysfori innebär att man har en psykiskt lidande eller ett försämrad förmåga att fungera i vardagen, som orsakas av att könsidentiteten ej stämmer överens med detta registrerade könet. Socialstyrelsen håller på att uppdatera kunskapsstödet för könsdysforivården för unga och i dag presenteras nya rekommendationer när detta gäller pubertetshämmande behandling samt könsbekräftande hormonbehandling för unga.
Socialstyrelsen har tidigare presenterat statistik som visar att gruppen ungdomar som söker vård för könsdysfori har ökat kraftigt. Mellan åren samt mångdubblades antalet nya fall av diagnostiserad könsdysfori. Särskilt stor var ökningen bland dem i åldrarna 13 till 17 år samt med registrerat kön kvinna vid födseln