”Ibland skäms jag till hur dålig vår palliativa vård är”, berättar sjuksköterskan Elin Henriksson. Extravak sparas in, men är detta verkligen det som patienterna behöver?
På lungkliniken vid Skånes universitetssjukhus uppskattar sjuksköterskan Elin Henriksson att upp emot 25 procent av patienterna som dör, gör detta utan någon vid sin sida. Hon och hennes kolleger gör så gott de kan, men dem räcker inte till. ?
Allra värst är det för att inte räcka till dagarna eller veckorna innan enstaka patient dör. När han eller hon är orolig och behöver prata.??
Ordföranden på grund av Svensk förening för palliativ medicin säger att: ”Den palliativa vården på Skånes universitetssjukhus är nog sämst i hela landet”. möjligen har politikerna fått upp ögonen för det, till från första januari existerar det primärvården som äger ansvaret för den inriktade palliativa vården i bota regionen.?
Men än så länge skäms Elin Henriksson. Extravak till döende patienter finns det inte resurser mot. Knappast int
Nr dden r nra
Symtombilden inom livets slutskede är ofta relativt lika och fördomsfull bild oavsett vilken eller vilka sjukdomar som är bakomliggande. Smärta, dyspné, illamående ångest och konfusion dominerar. vilket tidigare beskrivits blir smärta ett allt vanligare symtom ju senare i existensen patienten befinner sig. Ångest och konfusion är viktigt att uppmärksamma och särskilja då behandlingen skiljer sig åt.
Många patienter beskriver enstaka rädsla för livets slut och de hotfulla symtom man föreställer sig. detta är viktigt att förklara för patient och närstående att det finns god och etablerad symtomlindring för att få, men också biverkningar i form av trötthet, kanske kognitiv påverkan samt sedering.
För att på bästa sätt följa symtombilden hos en patient som möjligen inte längre är helt vaken är standardiserad s