Hanna andréhn störst av allt

Konst och prostitution har ständigt hängt ihop. Baudelaire såg rentav viljan att behaga som den högsta umgängesformen. Även Gud är prostituerad, skriver han i Spleen inom Paris, för han existerar så starkt beroende från människors kärlek. Mot prostitutionen finns bara ett botemedel – den totala isolationen. Men vilka konstnärer är kapabel unna sig att undvika allt vad publik samt konstmarknader heter? Nej, konstnärerna behöver sin publik, sin marknad och offentliga arenor. Frågan är hur långt de är beredda för att gå för att behaga dem, och hur modiga gallerister och samlare dem har till sitt förfogande. Det är just detta växelspel jag försöker titta när jag besöker den fjortonde upplagan av marknad på Liljevalchs Konsthall inom Stockholm

På årets marknad medverkar totalt 35 gallerier och närmare 50 konstnärer. Film och fotografi lyser med sin frånvaro, dock här finns desto mer färgglatt måleri och hantverksbaserade uttryck, textilkonst och föremål gjorda av lera och brända i en ugn. Nytt för i kalenderår är expansionen mot utom-nordiska gallerier,