Föder tråg synonym
Innehållet som finns tillgängligt vid vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar varenda mot ett enda mål: att förse dig tillsammans rikt innehåll av upphöjd kvalitet. Allt detta existerar möjligt tack vare dem intäkter som genereras från reklam och prenumerationer.
Genom för att ge ditt samtycke alternativt prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden på grund av vår webbplats.
Om du redan har köpt en prenumeration, logga in
STEN ste4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar (Mark. 5: 5(NT ) osv.), äv. (efter räkneord o. d., numera bl. inom fackspr.) = (TullbSthm , s. 78 b, osv.) (() -er OPetri Tb. 21(), VRP , s. (: tomptstenerna, pl. best.);-or Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 1()).
Ordformer
(stehen (: rennestehenen, sg. best.). stein (: kalchstein) (: grundstein). sten (sth-, -een, -eenn, -ehn) (: steenhus(e)t) osv. stenn (sth-) (: koffrestenn) (: Hållands Stenn). stennd (: rennestennd). stin- i ssgr (: Stinkle) (: Stinkärl). -stoner, pl. (: kasterdynies stoner; sannol. felaktigt för -stener))
Etymologi
[runsv. stæinn, fsv. sten; motsv. fd. steen (d. sten), fvn. steinn (nor. dial. stein), got. stains, ffris., fsax., mlt. stn, mnl. steen (nl. steen), fht. stein (t. stein), feng. stn (eng. stone); liksom kyrkslav. stěna, ry. stená, vägg, mur, n-utvidgning mot den rot som bl. a. föreligger i sanskr. styyate, stelnar, blir hård, s